|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Det verkar, enligt litteraturen, råda en viss osäkerhet om när knypplandet nådde Vadstena. Somliga tycks mena att man redan på klostertiden dvs 1400- och 1500-talet knypplade i staden. Men det första som brukar tolkas som ett bevis på knyppling i staden härrör sig från 1594 då det enligt rättegångsprotokoll i domböckerna rannsakades om en stulen skjorta. Där talas om en ärm med "knyplinger". Nästa tidsperiod som knypplingen nämns i Vadstena historia är under krigsmanshusets tid från 1647 till 1783. Gratialisterna och dess familjer, som bodde på krigsmanshuset, knypplade för att dryga ut sina inkomster. Vi vet från en rapport 1757 av notarien Christer Berch från sin inspektion av kammarduksfabriken skriver om knypplande kvinnor och barn i stadens krigsmanshus. Knypplandet har sedan kommit att fortsätta över århundradena och de sk Vadstenaspetsarna har blivit vida kända. Under 1800-talet såldes Vadstenaspetsarna av de s k spetsgångare, en slags vandrande försäljare av spetsar. Vadstenaspetsar visades vid världsutställningarna i Paris 1855 och Stockholm 1866. Vid världsutställningen i Paris år 1900 medverkade i knypplerska som knypplade en Vadstenaspets. Ännu i våra dagar är knyppling en spridd sysselsättning runt Vadstena och spetsar kan köpas i några butiker i staden. Utbildningar i konsten att knyppla anordnas och vid Svenska spetsars butik vid Rådhustorget finns ett knyppelmuseum.
Källor: Förutom ovanstående.
Ericsson, Georg: Vadstena stads äldsta tänkeböcker
Bergman, Sven: Seklernas Vadstena
|
|
|
